Längs foten av den västra delen av Hunneberg, från Västra Tunhem och nästan hela vägen fram till Vargön, finns tydliga spår av den kalkbrytning som skett i berget under mer än 200 år. Det finns slagghögar, rester av kalkugnar och fuktdrypande grottor i bergets fot. Under andra delen av 1700-talet började de västgötska åkrarna avkasta allt mindre. När man förstod att dom behövde kalk för att skördarna åter skulle bli bra och kalken dessutom fanns att tillgå i Hunneberg började man bryta kalksten i berget. Kalkstenen hettades upp i primitiva stenugnar till över 1000 grader. Kalkugnarna eldades inledningsvis med ved men senare kom man på att värma upp dom med den olje- och kolrika alunskiffern, som också fanns i berget. Efter flera dygns bränning förvandlades kalkstenen till bränd kalk. Här finns fler bilder på stenar.
Canon 1DX Mk II ISO 400 med EF 24-70 f/2,8, 1/50 s och f/3,5