Klibbticka

Den härligt orangefärgade kanten hos klibbtickan får en extra lyster av den låga kvällsolen och svampen har med åren också fått ett blågrönaktigt inslag. Svampen har fått fäste på den vackert patinerade granstubben och en mindre variant syns till vänster nedanför lingonriset. På yngre exemplar av klibbtickan är ovansidan täckt av en kådliknande substans, som smälter och blir rinnande vid hög värme. Hatten är uppdelad i olika färgzoner av orange, röda och rödbruna partier. Klibbtickan, som är en av Sveriges vanligast tickor, växer på både död ved och levande trä. Svampen angriper levande träd med sårskador men klibbtickan är i första hand en saprofyt, dvs en nedbrytare. Svampen bidrar därmed på ett aktivt sätt till förmultningsprocessen. Här finns fler naturbilder.

Canon 1D Mk IV ISO 400 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/200 s och f/14,0

Utslagna cigarrer

Kaveldunen, Typha latifolia, har under vintern mer eller mindre exploderat och de håriga frukterna har spritts för vinden för att säkra nästa generation. Innan vinter såg dom ut som stora feta cubacigarrer men nu liknar dom mer en sliten dammvippa. Kaveldun växer ofta i fuktig terräng och odlas ibland för att användas som prydnad och i blomsterarrangemang. Torkar man kaveldun måste man behandla honaxen för att dom inte skall explodera och frigöra tusentals håriga frukter. Får kaveldunen stå i en blandning av en del glycerin och två delar vatten minimerar man risken för kaveldunsexplosioner. Det sägs att ett enda honax innehåller 100000 blommor och att dunet kan fyll en tioliters hink. Dunet användes förr tillsammans med vanligt dun i stoppningar. Här finns fler naturbilder.

Canon 1D Mk IV ISO 400 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/2000 s och f/3,5