Krokusar bleka om nosen

Vårens frammarsch har tillfälligt tvingat göra en rejäl halt men all växtlighet ligger i startgroparna för att med full kraft fullfölja vårens intåg så snart kung Bore motats tillbaka. Bara för en dag sedan var temperaturen nere på minus tio grader och ytterligare några dagar tillbaka så kunde vi njuta av temperaturen runt tio plusgrader. Det svänger kraftig fram och tillbaka på temperaturskalan men förhoppningsvis var det sista gången vi fick känna av frosten denna vintern men osvuret är bäst. Krokusarna har kommit olika långt i sin utveckling beroende på hur mycket ljus och värme dom kunnat ta del av och den här gruppen av krokusar är fortfarande lite bleka i färgen men det vänder snart. En förtorkad blomställning från förra året reser sig upp bland årets nykomlingar och vittnar om tidens gång. Här finns fler naturbilder.

Canon 1D Mk IV ISO 400 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/80 s och f/6,3

Vit med violetta ränder

När krokusarna börjar sticka upp ur jorden är det ett av dom mest tydliga tecknen på att vi går mot varmare tider och att marken sakta men säkert håller på att värmas upp. Den värmande och livgivande solen sätter fart på den nya växtligheten och livsandarna vaknar hos både växter och djur. Bland krokusarna är saffranskrokusen den mest välkända och det går åt minst 100000 till 150000 krokusar för att utvinna ett kilo saffran. Krokusen blommar i många olika färger och färgkorsningar. Den här varianten är vit men med dekorativa violetta ränder och när den slår ut blir den mycket vacker. Krokusen är perenn men varje enskild lök blommar bara en gång. Trots det blir det nya krokusar varje år och det beror på att löken ger upphov till nya sidolökar som i sin tur blommar. Här finns fler naturbilder.

Canon 1D Mk IV ISO 100 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/60 s och f/4,0

Effektiv allergen

Alen är ett tidigt blommande träd och det är alens hanblommor som hänger som långa gröna korvar i träden tidigt på våren. Honblommorna däremot ser ut som kottar andra året när det är dags för alen att sprida sina frö. Alen finns i huvudsak vid våtmarker, kärr, myrar och vid stränder. Den klarar också av att växa ute i vattnet eftersom stammen har starka rötter, som tål att periodvis stå torra. Hanblommarna står som garant för att alla allergiker får sin beskärda del av vårluftens rikedom när pollen sprids från hängena. Även läkemedelstillverkarna lär skänka en tacksamhetens tanke till alens generösa bidrag av för dom strategiskt innehåll i det vi inandas. På bilden syns både årets hanblommor och förra årets honblommor i form av dom karaktäristiska alkottarna. Här finns fler naturbilder.

Canon 1D Mk IV ISO 200 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/100 s och f/4,5