Rälsskarv
När den smalspårig Västgötabanan en gång byggdes i början på 1900-talet var det inte tal om att helsvetsa rälsen och de olika rälssegmenten skruvades ihop med olika förband. Det var nödvändigt att ha en mellanrum mellan de olika segmenten för att inte solkurvor skulle uppstå när rälsen utvidgade sig i värmen. Det var inte helt ovanligt att rälsen hamnade på lite olika höjd men med den tidens fart på tågen var det ingen större katastrof. Alla som någon gång åkt med lite äldre tåg kommer ihåg det karaktäristiskt och rytmiskt dunkande ljudet när hjulen passerade de ojämna skenskarvarna. Ofta bidrog detta taktfasta ljud till att passagerarna föll i en behaglig sömn för att sedan vakna upp många mil senare när konduktören meddelade att resmålet närmade sig. Rälsen vid Kvarnabo station solar sig i vårsolen och den rostbruna färgen djupnar i kvällssolens varma ljus. Här finns fler bilder från Anten Gräfsnäs Järnväg.
Canon 1D Mk IV ISO 200 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/800 s och f/4,0