Bilden visar den yttre delen av det förnämliga luktorganet på Duvkullans SideCar. Det man inte ser är alla de små luktreceptorerna inne i själva näsan, som är många gånger känsligare än människans och kan tränas att känna igen en mängd olika dofter. Nosen är lagom fuktig för att kunna lösa upp doftämnena och på så sätt ytterligare optimera doftanalysen. En hundnäsa kan känna igen doften av olika saker på långt håll och en duktig hund fångar upp vittringen med hjälp av vinden och utnyttjar också vinden på ett begåvat sätt för att hitta fram till själva doftkällan. Bilden togs med EF 70-200 med bländare 4,5 på i stort sett närgränsen och med full brännvidd blir skärpedjupet bara någon centimeter. Nosen tecknas skarpt men ögonen och öronen blir lagom oskarpa och den gröna bakgrunden blir fullständigt oskarp. Här finns fler bilder på SideCar.
Canon 1D Mk IV ISO 100 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/500 s och f/4,5