Slokande kronblad

Kronbladen ser nästan lite trötta ut och hänger neråt som om dom vore ledsna. Kanske känner hela växten av att vi går mot höst och går likt en del människor in en lättare höstdepression. Färgskalan i naturen börjar allmänt så smått att gå allt mer mot de mer jordnära färgerna så här års men kronbladen hos brokkragen, Glebionis carinata, är ännu ett fyrverkeri av färgerna, gult och mörkt rött. När brokkragen börjar bli överblommad på sensommaren hänger kronbladen sorgset neråt och mitten av blomman blir till en svart kupol. Undan för undan går den ena växten efter den andra in i ett stadie då dom blir allt mer överblommade. Efter hand vissnar dom helt och det dröjer till nästa år innan dom åter står i blommande prakt efter några långa och mörka månader. Här finns fler naturbilder.

Canon 1DX Mk II ISO 200 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/160 s och f/3,5

Solrosrabatt

De stora solrosblommorna lyser som små miniatyrsolar här och där trädgårdarna så här års. Solrosen är en av våra ståtligaste sommarblommor, den kan bli nio meter och den går att äta. Solrosens blomma är egentligen en blomkorg som består av upp till 2000 blommor. De gula strålblommor sitter i kanten och de bruna diskblommorna i mitten. Från solrosen får man både solrosfrö och solrosolja. Indianerna använde fröna från solrosen för mjöltillverkning och för att tillverkade olja. Solrosens släktnamn Helianthus kommer från grekiskan och betyder solblomma. Det finns ungefär 70 olika arter av växten. Solrosen vänder sig alltid mot solen så länge den blommar och detta fenomen kallas för heliotropism. När den blommat över följer den inte längre solen. Här finns fler naturbilder.

Canon 1DX Mk II ISO 200 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/160 s och f/4,0