Jättegrottan i Hunneberg

Man har brutit kalk i Hunneberg sedan 1700-talet och för att komma åt kalken var man tvungen att bränna det man brutit i kalkugnar. Från början eldade man med ved men eftersom ved var en bristvara upptäckte några kluriga personer att alunskiffern, som kalken låg inbäddad i, innehöll stora mängder olja och på så sätt kunde användas som bränsle. Stora delar av västra sidan av Hunneberg är perforerat med gamla kalkgrottor. I höjd med den väldiga cypressen i den ursprungliga delen av Nygårds park finns en av dom största och mest imponerande grottorna. Grottan är flera hundra meter lång och mellan 30 och 40 meter djup. Man kan på egen risk promenera inne i grottan och det är en färgsprakande och fascinerande upplevelse, grottan glänser som om den vore av guld. Här finns bilder på fler stenar.

Canon 1DX Mk II ISO 400 med EF 16-35 f/4,0, 1/20 s och f/4,0

Kalkgrotta i Hunneberg

Man började bryta kalk ur Hunneberg redan i mitten av 1700-talet, men då i blygsam skala. Man använde kalken bland annat till att vitkalka byggnader. Runt 1770 började man bryta kalk i större skala och till kalkbränningen använde man ved, men ved var en bristvara. Man upptäckte att alunskiffern, som kalken låg insprängd i, innehöll stora mängder olja och därmed kunde användas som bränsle. Under 1800-talet ökade befolkningen och då jordarna var utarmade och hade svårt att försörja befolkningen kom man på att om man kalkade åkrarna fick man betydligt bättre skördar. Från Västra Tunhem och nästan hela vägen till Vargön är Hunneberg perforerat av grottor från kalkbrytningen och i närheten finns många rester av kalkugnar. Den sista kalkbränningen gjordes 1950. Här finns fler bilder på stenar.

Canon 1DX Mk II ISO 400 med EF 16-35 f/4,0, 1/25 s och f/4,0