Blåbärskart

Blåbärskart

Blåbärskart

Solljuset letar sig ner genom grenverket på träden i skogen och här och där lyser solstrålarna upp marken. Blåbärsriset får ta del av solstrålarna och solen lyser genom det omogna blåbäret, Vaccinium myrtillus.  Än så länge har det inte fått något av den mörkblåa färgen det kommer att få när det är moget utan nu liknar det mest ett färgfattigt lingon. Bladnerverna i de översta bladen syns tydligt i motljuset men det mesta hamnar i en lugn oskärpa, som det mycket korta skärpedjupet ger upphov till. Det mogna bäret är normalt överdraget med en tunn vaxhinna, som skyddar bäret både mot fukt och uttorkning. Vaxhinnan ger också bäret dess matta blå färg. Bären har ett saftigt fruktkött och smaken är härligt söt med obetydlig syra. Blåbär innehåller antioxidanter men väldigt lite näring. Här finns fler naturbilder.

Canon 1DX Mk II ISO 100 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/250 s och f/5,0
1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)

Säveån vid Häradsvads bro

Säveån vid Häradsvads bro

Säveån vid Häradsvads bro

Säveån slingrar sig fram genom landskapet och ser nästan ut att ta slut här men gör i själva verket en u-sväng strax söder om Häradsvads bro. Vattendraget flyter vanligtvis sakta och lugn fram. Det gör skäl för sitt namn, som kommer från en äldre namnform sæva och sæver med betydelsen lugn och stilla. Lövträden intill Säveån verkar ligga efter i lövsprickningen men det kanske beror på att vattnet fortfarande är kallt och bidrar negativt till vårens framfart. Riset på andra sidan Säveån har börjat skifta svagt i rött och det är porsen som börjat sätt små rödbruna kottar. Säveån är cirka 130 kilometer lång och rinner ur sjön Säven mellan Borås och Vårgårda. Uppströms Säven finns också en bit av Säveån. Vid Gullbergsvass i Göteborg rinner Säveån ut i Göta älv. Här finns fler naturbilder.

Canon 1DX Mk II ISO 400 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/125 s och f/8,0
1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)

Kabbelaka

Kabbelaka

Kabbelaka

Kabbelekan, Caltha palustris, är också en härlig vårblomma även om alla kanske inte ser den. Växten är vanlig vid kärr, diken och på sanka stränder där dom solgula blommorna och dom saftiga gröna bladen skjuter upp från dom övervintrade skotten. Blommorna liknar starkt smörblommans men är minst en storlek större. Kabbelekan kan knappast förväxlas med andra arter trots viss liket med smörblomman. Hela växten är svagt giftig men förr åts blomknopparna som kapris med salt och ättika. Den tidens vetenskapsmän noterade dock att dom är något skarpa! Man kan fråga sig vilka konsekvenser ett sådant inmundigande fick och idag är det inte att rekommendera. Kabbelekans artnamn palustris kommer av latinets palus (kärr) och betyder växande i kärr. Här finns fler naturbilder.

Canon 1DX Mk II ISO 400 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/125 s och f/7,1
1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)