Historiens vingslag

Att få känna historiens vingslag är mäktigt och när det dessutom är vingslag från ett svunnet brukssamhälle är det om möjligt ännu mer fascinerande. Fåglavik har varit helt beroende av glasbruket och hela samhället är uppbyggt runt de behov och möjligheter som skapats av bruket. Ett så litet samhället skulle inte kunna ha tre livsmedelsaffärer och flera manufakturaffärer utan bruket. Idag är det enda som återstår av glasbruket en minnesplats och en stor jordhög. På myrarna utanför Fåglavik finns fortfarande en del spår kvar efter glasbrukseran. Sår i marken efter torvbrytningen och resterna av flera träbyggnader. Möjligen finns det fler rester kvar med det är inte helt lätt att utforska dom blöta och tunga myrmarkerna utanför Fåglavik. Här finns bilder från Fåglaviks glasbruk.

Canon 1D Mk IV ISO 100 med EF 24-70 f/2,8, 1/80 s och f/7,1

Regn, åska å hagel 1955

Att Fåglavik fick ett berömt glasbruk berodde på att en viss grosshandlare A M Andersson fastnade med ett tåg i en snödriva i närheten av Fåglavik och tvingades övernattade i Fåglavik. Dagen efter upptäckte han dom stora torvmossarna ett par kilometer nordväst om samhället. Torv behövdes för att värma upp smältugnarna vid glastillverkning och Andersson, som var grossist i glas, såg en möjlighet att starta ett glasbruk i Fåglavik. 1873 påbörjades bygget av glasbruket och än idag, mer än hundra år senare, kan man fortfarande se spåren efter torvbrytningen i bl.a. Stora Komossen. En nästan helt förfallen torvlada vittnar också om verksamheten. Tittar man in i ladan lägger man först inte märkt till något som minner om torvbrytningen men efter en stund ser man alla historiska minnesdokument nertecknade i taket och på väggarna om bl.a. torvbrytning. Här finns bilder från Fåglaviks glasbruk.

Canon 1D Mk IV ISO 200 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/80 s och f/3,2