Kolarkoja vid Erdalen på Hunneberg

Kolarkoja vid Erdalen på Hunneberg

Kolarkoja vid Erdalen på Hunneberg

Vid Erdalen på Hunneberg har det kolats träkol sedan mitten av 1800-talet då en skogsbruksskola inrättades på Hunneberg. Skogsskolans lärlingar kolade en mila varje år vid Erdalen fram till skolans nedläggning 1913. 75 år senare drog ett gäng entusiaster åter igång kolningen på samma plats. Vid Erdalen har det sedan dess tillkommit flera byggnader och kolarkojan är en av dom. Efter milan tänts andra helgen i september väntar ett intensivt arbete med att övervaka milan. Dygnet runt vaktar kolarna på milan och de första dygnen är de mest kritiska. Principen vid kolning är att veden skall glöda utan att börja brinna och för att det skall fungera krävs minimalt med syre. Kolarna styr förloppet genom att övervaka syretillförseln genom de så kallade fotrymningarna längst ner på milan. Här finns fler blandade bilder.

Canon 1DX Mk II ISO 200 med EF 24-70 f/2,8, 1/80 s och f/4,5
1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)

Hunnebergskolarnas kolmila

Hunnebergskolarnas kolmila

Hunnebergskolarnas kolmila

Träkol var under flera hundra år en viktig produkt i Sverige och en förutsättning för järnframställning. Många bönder och torpare tillverkade träkol i milor och försäljningen av träkol blev en viktig inkomst. År 1860 inrättades en skogsskola på Hunneberg och där ingick hur man kolade. Kolningen förlades till Erdalen då det här fanns lämpligt täckningsmaterial, eller stybbe. Här kolade skogsskolans lärlingar en mila varje år fram till skolans nedläggning 1913. 75 år senare drog ett gäng entusiaster igång kolningen igen på samma plats. Den första milan hette Ulla. Det är alltid en kvinna som får äran att tända milan och milan får sitt namn efter den som tänder den. Dagens kolmilor i Erdalen brukar bli ungefär 50-60 kubikmeter stora. Efter tändningen väntar två veckors noga vakande för Hunnebergskolarna. Här finns fler blandade bilder.

Canon 1DX Mk II ISO 200 med EF 24-70 f/2,8, 1/80 s och f/5,0
1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)

Rostig räls på Hunneberg

Rostig räls på Hunneberg

Rostig räls på Hunneberg

Det finns en del rester kvar från skogsjärnvägen på Hunneberg, som avvecklades 1937-39. Järnvägen byggdes i slutet av första världskriget för att kunna frakta torv från Hunneberg. Torven skulle användas som bränsle till SJs ånglok i brist på importerat stenkol. Banan byggdes med 600 mm spårvidd, mestadels med flyttbara sektioner av järnräls på plåtsliprar. Jonstorpsdelen byggdes först med järnbeslagen träräls men SJ ersatte den 1920 med järnräls. Torvbanan var mycket primitiv och avsedd för lättare last. Domänverket insåg värdet av att kunna transportera virke med järnvägen och bidrog med vissa förstärkningsarbeten, bl.a. vid linbanan. Trafiken på banan öppnades 28 juli 1919 och torvbrytningen avslutades sommaren 1921, därefter övertog Domänverket banan. Här finns fler bilder på övergivna föremål och platser.

Canon 1DX Mk II ISO 400 med EF 24-70 f/2,8, 1/80 s och f/4,5
1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)