Kranvred

Det gjutna och rostiga vredet till en gammal kran på en smalspårig tankvagn får en varm ton av den sena eftermiddagssolen en dag i slutet av vårmånaden april. Vad tankvagnen varit med under sina aktiva år går inte att med säkerhet utröna med annat än att vagnen själv börjar prata om sina upplevelser, vilket är mindre troligt. Rosten har gett metallen en speciell karaktär och färgen har för länge sedan försvunnit. Grönalgerna har fått ett visst grepp i de partier som ofta hamnar i skuggpartier. Vagnen är numera en del av ett kulturhistoriskt projekt då den ingår i museijärnvägen Anten Gräfsnäs Järnvägs vagnpark. Den används kanske inte så ofta i den dagliga verksamheten men är ändå en del av den västsvenska smalspåriga järnvägshistorian. Här finns fler bilder från Anten Gräfsnäs Järnväg.

Canon 1D Mk IV ISO 200 med EF 100 Macro f/2,8, 1/125 s och f/8,0

Skuggspel från nitar

Den smalspåriga tankvagnen med de nitade och rullbockade plåtarna lyses upp av den låga kvällssolen. Den låga solen skapar långa skuggor från de generöst tilltagna nitskallarna, som håller ihop själva tanken. Innan svetstekniken var tillräckligt utvecklad nitades plåtarna ihop med gigantiska nitar, som blev till en cylindrisk behållare för förvaring av bränsle. Det krävdes rejäla nitar för att hålla för det stora trycket av vätska inifrån tanken när den var full med vätska. Den hopnitade behållaren placerades på ett underrede som sedan kunde transportera bränsle längs den smalspåriga Västgötabanan i början av förra seklet. Grönalgerna har nu funnit en hemvist på delar av tankvagnen, som företrädesvis ligger i skuggan. Här finns fler bilder från Anten Gräfsnäs Järnväg.

Canon 1D Mk IV ISO 100 med EF 70-200 f/2,8 II, 1/200 s och f/4,0